Jag har redan börjat undra vad jag ska göra med mitt liv. Jag har bra betyg, jag är ingen som är ute hela kvällarna och hänger med kompisar, jag har aldrig varit kär. Och det känns också som att, om jag inte blir något stort. Varför anstränger jag mig för att kunna bli det. Det är ingen mening med det.

Mitt liv kretsar runt min familj. Dom är mitt allt. Mitt stöd. MIna vänner. Och jag behöver dem. Men vad skulle hända om de försvann, eller om de flyttar långt bort. Då skulle jag inte ha någon. Jag skulle ha mig själv och ensamheten. Det skulle kännas så tomt. Kanske är det bara så det ska vara. Jag kanske ska vara ensam. Det känske är så jag blir stark. För jag är ingen pp ( people person ). Jag är bara inte social helt enkelt. Jag vill bara känna att det är någon där. Att det finns någon annan i huset. Det är då jag mår som bäst. Mit liv är när jag är ensam med någon annan.